Det här är

När vi började leta gård hade vi redan planer och drömmar var vi skulle göra med vår gård när vi fann den. Så stod vi då en dag på Petrusgården gårdsplan. En gård som stod i glömska, tom och öde och jag kände "här är vi hemma". Ska erkänna att Janne blev något förskräckt, för här fanns att göra. Vad man vände sig var det bara jobb. Huset gick inte att bo i, förmodligen skulle vi få bränna ner det och bygga nytt. Men ändå, här var vi hemma. Även om Janne var lite förskräckt den gången lovar jag att han inte ångrat en enda minut att han lyssnade på mina

ord "här är vi hemma".

När man kommer till ett ställe där man känner harmoni och lugn som vi gjorde när vi stod här ute första gången, då ska man nog lyssna på sin innersta röst, precis som vi gjorde. Ibland leker jag med tanken att jag varit här förut, och därför blev det extra intressant att börja efterforskningarna om gårdens historia. Rapport om den efterforskningen kommer senare.

Vår historia om hur vi kom och vad vi gjorde med Petrusgården är ju redan känd här. Vi brände aldrig ner huset, för vi bestämde oss för att riva lite i det innan vi gjorde slag i saken. Ja så fann vi då att hela huset var ett stockhus, så idag kan vi skatta oss lyckliga att vi inte bara ringde brandkåren och lät dem tända på. Nu lever ju det gamla huset kvar, ihop byggt med den nya delen vi byggde och så skapade vi 1800-tal med 2000-tal. Eftersom vi ritat hela huset i sin helhet själva kan vi garantera att ingen annan har ett likadant hus som vi.

I vårt liv står djuren i centrum. Vi älskar både dessa otroliga fyrbenta vänner. Därför började vår dröm om verksamhet i djurens tecken. Hundar och hästar betecknar vår gård.

  

Petrusgårdens logga. Den skapades på ett häpnads väckande sätt, kanske är det just så saker ska skapas.

Vi satt i vårt dåvarande hem, gården hade vi just köpt. Det var en ljummen höstkväll, vi satt på altan åt och drack lite gott. På borden brann små ljuslyktor. Jag sträckte min högra arm över till andra sidan av bordet där Janne satt och råkade lägga armen direkt på en av ljuslyktorna. Det gjorde ont, förbannat ont. Och ett stort brännmärke tog form på min arm.

Brännmärket som jag för övrigt fortfarande har kvar på min underarm formade sig till två leende munnar och vår logga föddes..

Dagen efter återskapade jag mitt brännmärke i datorn och gjorde loggan.

Den finns "kanske för evigt" inbränd på min underarm om den skulle försvinna kan man ju alltid tatuera in den på sin ursprungliga plats. De kan väl inte göra mer ont en att bränna in den. Huuu.

                                  

.

                                                                                                                    
Skriv gärna en rad i vår GÄSTBOK    

                                                                                                  
Så började livet efter bröllopet.

Dagen efter -ja den var ju som den var. Regnet öste ner och glada för det var både vi och våra kvarvarande gäster, för vi var inte så pigga. Nej vi var en aning trötta  och gjorde inte ett dyft mer än att latade oss.  Trötta, slöa men nöjda o glada för en fantastisk bröllopsdag.

Redan när vi köpte gården sökte vi och fick bygglov och tillstånd för att rusta om ladan till hundpensionat. En så länge är det projektet inte klart men vi fick ändå öppna upp den verksamheten  tillfälligt  v 34, inte i ladan men här inne hos oss.  

En liten Jack Russel tik vid namn Asta flyttade in då hennes husse hamnat på sjukhus.

Hon bodde hos oss i 7 dygn och det var naturligtvis fullt ös här med 4 hundar. Våra hundar kommer tack o lov bra överrens med andra och delar gärna även med sig av sin mat. Så några konflikter blev det aldrig. Lill, vår valp tyckte det var extra kul eftersom hon plötsligt blev väldigt stor, så liten hon är. För Asta ja hon var ju betydligt mindre.

Jag har börjat med min försäljning, ja en dag, är tanken att det även ska finnas gårdsbutik här, men nu kör jag min försäljning i liten skara. Hanterbart vid sidan av jobbet.  Eftersom man inte får göra reklam här ,så är det väl bäst jag inte gör det,  för mina produkter, alltså.

Janne har snickrat ihop och satt upp trappen till sovrummet,

så nu har stegen åkt ut och nybyggnaden är färdig invändigt.  Så nu är det dags att börja rusta den gamla delen.  Lite höst och vinterarbete.  På en gård finns förvånansvärt mycket att göra. 

Som Janne brukar säga när han kommer hem.

-Vad jag mig på gården vänder, ser jag jobb i varje ände.

Så kan man kanske undra varför vår stora fröken väljer den minsta sängen??

På återseende.